
Otroligt men sant.
I måndags tog Anna Carl i handen och för första gången gick de till skolan. Vad har tiden med kolikskrik på Ättekullen tagit vägen? 2.5 år passerar men vilka underbara 2.5 år det har varit. Och är.
Carl är så himla stor nu, skolan han började i måndags (en sommarklass denna veckan varje dag mellan 08.30 - 11.30) fungerar som någon sorts inskolning för hösten. Då han skall gå en Montessoriskola några timmar några dagar dagar per vecka.
Fröken miss Malou på skolan sa till Anna att hon tyckte Carl kunde så mycket redan vid 2.5 års ålder. Alla bokstäver och räkna upp till 40 osv osv.
Dessutom hade dom pussel och annat pyssligt vilket är det bästa Carl vet, så dag två hade han redan gett en annan kille vissa instruktioner om hur det skulle vara med alfabetspussel.
Så här gick det tydligen till enligt fröken miss Malou:
Carl sprang förbi och tittade som hastigast åt killen som föröke lägga någon form av pussel i form av att alfabet. Han märkte att killen hade förväxlat platsen i alfabetet på Q och W. Så Carl sträckte ut händerna och sa:
- Oh no, what happened? No no no no, W and Q like this!
Det är så fantastiskt härligt och höra någon annan prata om hur ens barn kommunicerar på engelska! Vi hör ju de ibland hemma men då vi pratar svenska med Kalle blir det ju inte att man riktigt greppar hur mycket engelska han kan.
Det skall bli kul att se utveckling på skolan i höst. Men först är det ju sommarlov i Sverige. Det var längre terminer när en annan gick i skolan. Fast jag kanske inte började vid 2.5 års ålder? Eller hur var det?
Joy Gin
Martin